Bakgrund

Den insamling som personalen på anestesikliniken, Nyköpings lasarett startade efter tsunamin drabbat Sri Lanka den 26 december 2004 blev ingen engångsföreteelse utan pågår än idag. Varje år skänker vänner och bekanta till Chandrika i Nyköping, Storbritannien, Australien generösa bidrag. Personalen på anestesikliniken har haft möjlighet att följa utvecklingen på Sri Lanka och vad deras bidrag åstadkommit genom att Chandrika varje höst på klinikens avdelningsmöten presenterat bilder från de olika projekten samt redovisat kostnaderna för dessa.

Uppbyggnad av ett tsunamidrabbat hus i Galle februari 2005

Sri Lankas södra kust är från början en lantlig region bestående av små fiskebyar och sömniga småstäder. Provinsen är rik på både historia och kultur. Här finns de mest vackra och underbara stränder som är så karakteristiska för ön.

Staden Galle på sydkusten blev hårt drabbad av tsunamin. Mr Jeevananda som arbetade på sjukhuset i Galle fick sitt lilla hus totalförstört av tsunamin. Endast husgrunden blev kvar. Han och hans fru Chitralatha och deras treåriga dotter Kauya tvingades bo i en hydda som han byggde på den gamla husgrunden. Chandrika fick kännedom om Mr Jeevanandas svåra situation genom sin kusin som också jobbade på sjukhuset. Han fick då bidrag från insamlade medel för att bygga upp ett nytt hus på den befintliga husgrunden. Efter två månader stod huset klart att flytta in i för Mr Jeevananda och hans familj.

Mr Jeevananda blev därmed den första personen som fick hjälp genom de skänkta bidragen. Han blev oerhört tacksam för bidraget, vilket medförde att han och hans familj kunde återgå det dagliga livet efter förödelsen.

Bandaranayaka grundskola i Payagala

Statliga skolor på Sri Lanka har mycket begränsad ekonomi och saknar ofta utrustning och pedagogiska hjälpmedel för undervisningen. Skolorna vänder sig då till välgörenhetsorganisationer för att få hjälp.

Payagala, en småstad på västkusten ca 50 km från huvudstaden Colombo var en av många platser som ödelades av tsunamin. Många fattiga som bodde nära stranden drabbades hårt. De förlorade familjemedlemmar, hus och ägodelar. Chandrika kontaktades av Mr Anusha Senanayaka som var personalchef på en klädfabrik i närheten av skolan. Företaget han jobbade i var  engagerad  i många hjälpinsatser i staden efter tsunamin. Företaget hade lovat att hjälpa skolan att bygga ett klassrum för barn med särskilda behov, men saknade tyvärr pengar till detta. De här utsatta barnen kommer från hela provinsen och från mycket fattiga familjer. När barnen började skolan placerades de i olika klasser. På grund av deras funktionshinder blev de mobbade av sina klasskamrater och de fick inte heller den specialundervisning som de behövde.

I december 2005 beslutade Chandrika i samråd med anestesikliniken att bygga det efterlängtade klassrummet. Byggnationen påbörjades i januari 2006. Mr Anusha ställde frivilligt upp som byggansvarig. Eftersom de insamlade medlen enbart räckte till ungefär hälften av kostnaden för projektet bidrog Chandrikas familj med resterande summa så att byggprojektet kunde slutföras. Klassrummet med tillhörande rymlig toalett och dusch stod inflyttningsklart i april 2006. Invigning av klassrummet skedde den sjätte april 2006 av Chandrikas mor Hazel Pathirana, då Chandrika befann sig i Nyköping vid det tillfället.

I april 2006 var det 14 elever mellan 5 – 17 år inskrivna i klassen, elever med varierande funktionshinder såsom CP-skada, Downs syndrom, dövhet, blindhet.

Två lärare undervisade barnen, en specialutbildad Mr T. M. D. Karunaratne och en under utbildning Mrs Ruvini Priyanthi. Plastmöblerna som skolan hade ställt till förfogande till klassrummet var otillräckliga och av dålig kvalitet. Så i januari 2007 utrustades klassrummet komplett med trämöbler och pedagogiskt material för elevernas individuella behov.

Inköpen gjordes från Sarvodhaya välgörenhetsorganisation på Sri Lanka, som specialiserat sig på att tillverka möbler och pedagogiska läromedel i trä till skolor runt om i landet.

Till klassrummet köptes dessutom tre förvaringsskåp i stål, övningsböcker, ritböcker, färgpennor, städartiklar m m. Samtliga inköp gjordes från företag på Sri Lanka och ombesörjdes personligen av Chandrika. Därutöver öppnade hon ett individuellt sparkonto för varje elev hos den lokala banken i Payagala.

Antalet elever varierar naturligtvis från år till år. I januari 2015 fanns det 16 elever i klassen. Vid 18-års ålder, när eleverna slutar skolan, blir de tvungna att fortsätta bo hemma hos sina föräldrar eftersom det finns få möjligheter för dem att utbilda sig till ett yrke och försörja sig själva. Förhoppningsvis har de dock nu bättre förutsättningar att klara av sitt dagliga liv efter avslutad skolgång jämfört med om det gått i normalklass där de inte fått undervisning utifrån sina individuella behov av specialpedagoger.

Varje år under vintermånaderna vistas Chandrika på Sri Lanka och besöker då skolan. Vid behov köper hon då in nödvändigt material som behöver kompletteras eller förnyas. Vidare sätts pengar in på elevernas individuella konton. Läraren Ruvin lön är bara 5 000 rupees (ca 320 kr) per månad så hon får ett tillskott med 25 000 rupees

(ca 1 600 kr) årligen. Dessutom har barnens fattiga föräldrar fått ett engångsbidrag.

Dibbedda Gunawardenaskolan i Panadura

Det här är en typisk statlig byskola som öppnades år 1878. De fyra skolbyggnaderna var förfallna och Education Department, ansvarig myndighet för skolorna på Sri Lanka, hade planer på att riva samtliga byggnader men stoppades på grund av bybornas protester. Det fanns enbart 16 elever på hela skolan i januari 2012. Mrs Gnanalatha Silva som tillträtt rektorstjänsten under 2011 var fast besluten att förbättra skolans status och behövde ekonomisk hjälp för att renovera skolan. I januari 2012 besökte Chandrika skolan och träffade rektorn och blev mycket imponerad av hennes engagemang.

I samråd med anestesikliniken i Nyköping beslutades att skänka ett bidrag till skolan så de fick möjlighet att göra nödvändiga renoveringar. Med hjälp av detta bidrag lyckades den mycket engagerade och driftiga rektorn att under tre år  renovera skolan med stöd från lärare, föräldrar samt bybor. Skolan har efter denna upprustning blivit mycket populär i hela provinsen och är idag byns stolthet. I januari 2015 hade elevantalet ökat kraftigt till 116 stycken. Education Department utnämnde 2014 skolan till en modellskola för Panadura distriktet och har nu planer på att bygga nya klassrum för att kunna ta emot den ökade efterfrågan från elever och deras föräldrar.

En viktig kontakt för att skolprojektet skall fungera fortlöpande har varit Mrs Swarnamali Rodrigo som är en pensionerad rektor. Hon bor i Panadura och är engagerad i flera frivilliga insatser i staden. Hon har varit och är ett stort stöd för Chandrika i det här projektet.

Sjukhusprojekt Colombo South Teaching Hospital

Colombo South Teaching hospital är ett statligt undervisningssjukhus som har dålig utrustning och oftast saknas läkemedel. Detta förekommer tyvärr på de flesta sjukhus på Sri Lanka. Sjukhusen vänder sig till välgörenhetsorganisationer och privata initiativtagare för att få sina behov uppfyllda.

Chandrikas bror arbetar som kirurg på sjukhuset. Han önskade få utrustning för syrgasbehandling till sjukhusets kirurgavdelning  och en 10-liters vattenkokare till intensivvårdsavdelningen. Ovanstående utrustning inköptes av Chandrika via etablerade företag på Sri Lanka.